can be found at:

http://www.upiasia.com/Human_Rights/2008/12/18/the_rationality_of_mob_violence/1712/

/Martin

Hiya!

The Jakarta Post article is finally published. Read it at:

http://www.thejakartapost.com/news/2008/12/12/war-drugs-ri-demonizing-most-vulnerable.html

On other  notes, Hong Kong is grey and dull today, and the pollution rates are peaking. I'm glad i'll be going to Schweeden for Christmas in not too long!

All the Best;

Martin

Har ar tva relativt nya och egenhandigt ihopsnickrade Urgent Appeals:

http://www.ahrchk.net/ua/mainfile.php/2008/3081/

och

http://www.ahrchk.net/ua/mainfile.php/2008/3082/

Hoj!

Jag kommer aldrig riktigt in i blog-rutinen.
Men här kommer till slut en välbehövelig uppdatering.

Indonesienresan först.
Den var meget lyckad kan man till att börja med säga.

De första tre dagarna var vi i Jakarta och deltog i en polisereform-konferens anordnad av Amnesty  och den lokala NGO'n KontraS, vilken
är en organisation som ursprungligen endast arbetade med försvinnanden, men som på senare tid har utvidgat sitt arbete till att gälla HR-frågor i allmänhet.

Kursen leddes av Anneke Osse, som författat boken "Understanding Policing" som är utgiven av Amnesty och översatt till 7 olika språk, varav Bahasa Indonesia är det senaste. Hon var en mycket sympatisk person, och en duktig pedagog. Alla inbjudna deltagare var också ytterst trevliga och kunniga människor som jag lärde mycket av.

Det var otroligt givande att ha diskussioner med människor som faktiskt lever med de tingen som jag sitter och pillar med på dagarna i Hong Kong-kontoret. Man skall ALDRIG underskatta
värdet av att faktiskt befinna sig på plats, tycker jag. Det var samma känsla som efter Boliviafältarbetet- att plötsligt så förefaller det jag skrriver mera verkligt. Så det var bra på många plan, inklusive det motivationella. I Jakarta så tillbringade jag också en del tid på en organisation som heter LBHM. De sysslar med att ge rättlig hjälp till utsatta grupper i samhället. Mycket viktigt och inspirerande arbete.

Jag gjorde även några intervjuer när jag var där, bland annat med representanter för en förening som representerar drogmissbrukare. Det var väldigt spännande och intressant, och jag har knådat ihop en artikel baserad på denna intervju, som förhoppningsvis dyker upp i Jakarta Post i dagarna. Vi får se, de kan ju ha ratat den också. Inte för att det
var en dåligt skriven artikel, utan snarare för att ämnet fortfarande är väldigt känsligt i Indonesien.

Artikeln var givetvis kritisk mot allehanda lagar och kampanjer som förts av regeringen, så risken finns att självcensur kan komma att implemeteras. Min vän och medskribent Ricky från LBHM berättade att detta skett vid andra tillfällen när han skrivit om andra ämnen som är känsliga.
Så vi får se. Jag uppdaterar här om den blir publicerad i alla fall.

Efter dagarna i Jakarta, som var väldigt händelserika, så begav vi oss mot Papua. Det innebär en åtta timmars flygresa, med tre mellanlandningar. Det var sådär-kul, och väl där var vi relativt utmattade.
Vi landade i Jayapura, som är regionens huvudstad, och begav oss till vårat hotell så fort som möjligt.

Jag var under hela tiden i Papua smått nervös, eftersom människor som arbetar med MR inte får tillträde
till regionen på grund av dess  många "problem" (jag väljer att inte diskutera dessa här, för det är ganska känsligt. Jag hänvisar till AHRC's hemsida: www.ahrchk.net där olika fall presenteras som kan tjäna som exempel på vilka systematiska problem som präglar regionen). Vi sökte polistillstånd som "socialarbetare" via en lokal NGO, och lyckades få detta utan problem.

Hur som haver så är det lätt att se att saker inte är som de ska i Papua. Folk är rädda för att tala öppet om politik, och det är allt för många polis och militärposter längs vägarna. Jag kände det som att vi var i ockuperat territorium, och det var läskigt, men bra att ha upplevt. Och jag träffade mängder av ispirerande människor, som i isolerade sällskap och sammanhang vågade prata politik, och som ofta var väldigt tacksamma över vårat arbete. Eftersom inga MR-arbetare tillåts inträde till regionen så är det ju svårt att få ut informationen också, vilket bidrog till den tacksamheten som visades gentemot oss. Så, kontakter knöts med ett gäng lokala grupper, som vi nu sedan vi kom tillbaka till Hong Kong redan har fått flera rapporter från gällande MR-övergrepp som skett de senaste veckorna.

Vi blev kvar i Papua i 5 dagar, sedan tog jag ett flyg tillbaka till Jakarta och tillbringade tre dagar till där. Detta då jag behövde göra några intervjuer med människor som är baserade i Jakarta, för att få mera info till mitt polisreformsarbete.

Sen flög vi hem. Haha. Jo givetvis, men det här blogginlägget blev väldigt avhugget och kort, för jag är mäkta trött.
Jag kommer eventuellt tillbaka endera dagen och berättar mera om någonting från resan. Kommentera gärna om det är någonting specifikt som du vill veta mera om från resan!

Sov Gott

Martin